Vart tar skummet vägen när det rinner nerför uppfarten?

En gatubrunn i kanten av en asfalterad uppfart dit tvättvatten från bilen rinner och som leder dagvatten vidare utan rening.
En gatubrunn i kanten av en asfalterad uppfart dit tvättvatten från bilen rinner och som leder dagvatten vidare utan rening.

En bil som tvättas i en gör-det-själv-hall och samma bil som tvättas på uppfarten hemma blir ungefär lika rena. Skillnaden syns inte på lacken utan några meter bort, där vattnet tar vägen. I hallen rinner det ner i en golvbrunn som är kopplad till en oljeavskiljare och vidare till spillvattennätet. På uppfarten rinner det dit lutningen bär, och på de flesta villatomter bär den mot gatan.

Det är där frågan börjar. Brunnen i gatan ser ut som vilken avloppsbrunn som helst, men i stora delar av Sverige är den något helt annat än avloppet inne i huset. Den leder dagvatten, alltså regn och smältvatten, och i ett så kallat separerat system går det vattnet ofta utan rening till närmaste dike, bäck eller sjö. Det som följer med från en biltvätt följer alltså med hela vägen.

Vad är det som följer med? Det är mer än lera. Från vägbanan har bilen samlat på sig asfaltsrester, gummi från däck, bromsdamm med koppar och zink, oljefilm och ibland rester av vägsalt. Till det kommer det man själv tillför: avfettning, schampo, fälgrengöring och i värsta fall lösningsmedelsbaserade medel som är gjorda för att lösa upp just olja. Det är den kombinationen som gör att många kommuner avråder från biltvätt på gatan och uppfarten, inte smutsen i sig.

Gatubrunn, gräsmatta eller matta under bilen

Svaret på om det går att tvätta hemma utan att det hamnar i dagvattnet är ja, men knappast på en asfalterad uppfart som lutar mot gatan och utan någon form av uppsamling. Det finns i praktiken tre vägar att gå om man vill tvätta hemma, och de skiljer sig åt mer än man kanske tror.

Den första är att flytta bilen. En gräsmatta eller en grusplan låter vattnet sjunka ner i marken i stället för att rinna av. Jorden binder en del av metallerna och mikroorganismer bryter ner en del av oljan och tensiderna. Det är därför flera kommuner skriver att en enstaka tvätt på gräset med ett milt medel är att föredra framför gatan. Men det är en lindring, inte en lösning, och den fungerar sämre ju oftare man gör det på samma fläck.

Här finns också en reservation som är lätt att missa. Har man egen brunn är marken under gräsmattan inte bara ett filter utan också vägen ner till dricksvattnet. På tomter med tunt jordlager över berget, eller i sand och grus där vattnet rör sig snabbt, kan det som sjunker ner nå grundvattnet på kort tid. Sveriges geologiska undersökning har kartor över jordarter och grundvattenförhållanden som ger en fingervisning om hur det ser ut där man bor. Två grannar på samma gata kan alltså få olika svar, beroende på vad som ligger under gräset och var brunnen sitter.

Den andra vägen är att samla upp vattnet. Det finns tvättmattor med upphöjd kant som läggs under bilen och fångar det som rinner av. Vattnet pumpas sedan bort, och det är i det steget det blir krångligt. Att hälla det i en golvbrunn i tvättstugan eller i toaletten innebär att man släpper ut det i spillvattennätet, och det är kommunens VA-huvudman som bestämmer vad som får tillföras där. Vissa kommuner accepterar mindre mängder från en enstaka hemmatvätt, andra vill att det lämnas som farligt avfall eller att man helst inte tvättar hemma alls. Det är värt ett samtal till kommunen innan man köper en matta och en pump.

Den tredje vägen är att minska det som hamnar i vattnet över huvud taget. Det handlar om val av medel, mängd vatten och hur man tvättar, och det är där utrustningen kommer in.

Plats för tvätten Vart vattnet tar vägen Vad som fångas upp Det man behöver kontrollera
Asfalterad uppfart som lutar mot gatan Gatubrunn och dagvattennät, ofta vidare till sjö eller vattendrag I regel ingenting om nätet är separerat Om gatan har separerat eller kombinerat system
Gräsmatta eller grusplan Ner i marken på tomten En del metaller och olja binds eller bryts ner i jorden Egen brunn, jordart, hur ofta samma yta används
Tvättmatta med uppsamling Pumpas till behållare eller avlopp Nästan allt som rinner av bilen Vad kommunen tillåter i spillvattennätet
Gör-det-själv-hall eller automattvätt Golvbrunn, oljeavskiljare, spillvatten till reningsverk Olja och slam avskiljs före reningsverket Att anläggningen har fungerande avskiljare

Den första raden i tabellen bär en osäkerhet som är värd att stanna vid. I äldre stadsdelar finns fortfarande kombinerade system där dagvatten och spillvatten går i samma ledning till reningsverket. Där hamnar tvättvattnet faktiskt i rening, även om det rinner ner i gatubrunnen. Om det gör saken acceptabel går att diskutera. Reningsverken är byggda för hushållsavlopp och klarar inte alla ämnen lika bra, och vid kraftigt regn bräddar många kombinerade system, alltså släpper ut orenat vatten. Den som frågar sin kommun får därför ibland svaret att det beror på, och det är inte en undanflykt utan en ganska rättvisande beskrivning av läget.

När tvätten ändå sker hemma

Den som trots allt tvättar på tomten kan påverka mycket genom hur själva tvätten går till. En vanlig trädgårdsslang med spolmunstycke använder mycket vatten i förhållande till hur mycket smuts den får loss. En högtryckstvätt gör det omvända: lite vatten med hög hastighet. För den som vill hålla nere volymen som ska samlas upp eller sjunka ner i gräset är det en verklig skillnad, eftersom en matta med kant bara rymmer en begränsad mängd och en gräsmatta till slut slutar ta emot och låter vattnet rinna av på ytan.

Samtidigt har högt tryck en baksida som sällan nämns. Strålen sprider smuts och vattendroppar åt alla håll, och det som studsar utanför mattan eller ut på asfalten är förlorat. Det talar för att arbeta med lägre tryck närmare kanterna, hålla munstycket i en vinkel som riktar vattnet nedåt och inte spola fälgarna rakt ut mot uppfarten. Ett skummunstycke låter medlet verka längre på en mindre mängd, vilket gör att man kan skölja av med mindre vatten efteråt.

Valet av medel väger förmodligen tyngre än valet av maskin. Avfettning med lösningsmedel löser upp oljefilm effektivt, och det är precis det som gör den olämplig ute på tomten: den löser upp oljan även i marken och gör den mer rörlig. Medel som är miljömärkta och lätt nedbrytbara är ett rimligare val, och fälgrengöring med starka syror hör inte hemma utanför en hall med avskiljare. Det går också att hoppa över avfettningen helt vid en vanlig sommartvätt. Den behövs mest på vintern, och då står man ändå sällan på gräset.

Hur gör de som arbetar med det här dagligen? Bland dem som säljer och servar Nilfisk-högtryckstvättar i Sverige, som Htcab.com, återkommer samma praktiska råd: välj ett munstycke och ett tryck efter ytan i stället för att köra maxtryck på allt, och tänk på var vattnet hamnar innan du startar maskinen. Rådet är enkelt, men det bryts ofta, eftersom de flesta ställer bilen där det är bekvämast att dra fram slangen och sladden.

En detalj som är lätt att glömma är underredet. Det är där vägsalt, olja och lera samlas, och det är också det smutsigaste vattnet som kommer därifrån. Ska man spola underredet hemma är det just det vattnet som gör störst skada i en gatubrunn. Många väljer därför att tvätta karossen hemma under sommarhalvåret och låta underredet vänta till ett besök i en hall, där avskiljaren tar hand om det som rinner av.

Underredet är inte det enda som talar för att tänka på årstiden. En tvätt en torr dag i juli, när gräset är törstigt och marken tar emot vattnet, är något annat än en tvätt en blöt dag i oktober när marken redan är mättad och det mesta rinner av på ytan. Det står inte i några regler, men den som har egen brunn eller bor nära en bäck har anledning att välja dag lika noga som plats.

Hur hårt ska man då döma den som ibland tvättar bilen på uppfarten? Bedömningarna går isär. En del kommuner ser det som ett lågprioriterat problem jämfört med trafikens egen avrinning, som ju sker vid varje regn oavsett om någon tvättar eller inte. Andra pekar på att det är just koncentrationen som gör skillnad: en hel gata som tvättar samma lördag i maj, med avfettning, ger ett tydligt avtryck i ett litet vattendrag. Båda resonemangen håller, och vilket som väger tyngst beror på hur nära vattnet man bor och hur mycket det redan belastas.

Det första steget är därför inte att köpa något utan att fråga. Ett mejl eller samtal till kommunens VA-avdelning om vart gatubrunnen utanför tomten leder avgör mer än valet av medel eller maskin. Går den till ett kombinerat system är en sommartvätt på uppfarten ett mindre bekymmer än om ledningen mynnar i bäcken bakom kvarteret. Och oavsett vad svaret blir finns det ingen hemmalösning som riktigt ersätter en oljeavskiljare när det gäller vintersmutsen under bilen.