Två motorcyklar som ställs undan samma vecka i oktober kan se nästan likadana ut när de rullas fram igen i april. Den ena har stått under en presenning på en uppfart i Enskede, den andra i ett torrt förråd där temperaturen knappt har rört sig. Skillnaden syns sällan i lacken. Den syns när startknappen trycks in, i bromsskivornas färg och i hur däcken känns de första kilometrarna.
För bilar gäller samma sak. Sommarbilen, den gamla kombin som bara körs till landet eller cabrioleten som aldrig ser en saltad väg står ofta stilla lika länge som motorcyklarna. Det mesta som visar sig i april har hänt någon gång under de månaderna, utan att någon var där och såg det.
Vad presenningen gör med lacken
Presenningen på uppfarten i Enskede ser ut som ett vinterskydd, men det den mest håller borta är snö. Själva kylan klarar en bil eller en motorcykel utan att ta skada, så länge kylarvätskan är rätt blandad och batteriet är laddat. Det som gör skada är fukt som får komma och gå.
Ligger skyddet tätt mot karossen fångar det kondens. När temperaturen pendlar runt noll, vilket den gör under stora delar av en Stockholmsvinter, bildas vatten på insidan som aldrig riktigt hinner torka. Där presenningen nöter mot lacken när det blåser blir det dessutom matta fläckar.
Ett andningsbart överdrag är bättre än plast, och ett tak utan överdrag är ofta bättre än ett överdrag utan tak. Det bästa är ett utrymme där luften är torr och står still, och där ingen behöver flytta fordonet för att komma åt cyklar eller julgransfot.
Möss hör också hit. Ett fordon som står orört i ett förråd eller en lada är ett varmt och skyddat bo, och luftfilterlådan är en populär plats. Gnagda kablar upptäcks ofta först när en varningslampa tänds i maj.
När ingenting rör sig
Även i ett torrt utrymme fortsätter fordonet att åldras, bara på andra ställen än när det körs. Batteriet är det tydligaste exemplet. Ett blybatteri laddar ur sig självt långsamt, och en modern bil drar dessutom ström i vila för larm, nyckelfritt lås och styrenheter som håller kontakt med omvärlden.
Hur fort det går beror på bilen. En äldre bil med enkel elektronik kan stå en hel vinter och starta på första försöket. En nyare kan ha ett batteri som inte orkar efter några veckor. Ett batteri som får stå urladdat i kyla tar skada som inte går att ladda bort, och därför är en underhållsladdare, eller ett urplockat batteri som förvaras frostfritt och laddat, den åtgärd som oftast gör störst skillnad.
Däcken är nästa sak. Ett däck som bär samma vikt på samma punkt i månader kan få en tillplattad yta. På många däck rullar den bort efter några mil, på andra sitter den kvar. Ett något högre lufttryck än normalt minskar risken, och en motorcykel ställs gärna på stöd så att hjulen avlastas helt.
Handbromsen ska inte vara åtdragen hela vintern. Bromsbackar och klossar kan fastna mot trummor och skivor, särskilt i fuktiga utrymmen. Kilar under hjulen och en ilagd växel, eller parkeringsläget på en automat, räcker. Lite ytrost på skivorna i april är normalt och försvinner vid de första inbromsningarna. Djup rost i kanterna är något annat.
Med bränslet blir det rörigare. Den gamla regeln säger full tank, så att det blir mindre luft och därmed mindre kondens. Regeln kommer från en tid med andra tankar och andra bränslen, och i ett modernt, slutet bränslesystem är kondensen troligen liten. Bensin med etanol åldras däremot, och en full tank gammalt bränsle är knappast bättre än en halvfull. För en motorcykel med förgasare kan det vara klokare att köra förgasaren tom. Det som går att säga utan förbehåll är att färskt bränsle är bättre än gammalt. Om tanken sedan ska vara full eller halv är mer tumregel än kunskap, och full tank med färskt bränsle är den tumregel de flesta landar i.
En oktoberdag i rätt ordning
Mycket av det här blir bäst om det görs samma dag och i en viss ordning. Annars är det lätt att koppla bort batteriet först och sedan inte kunna flytta bilen till tvätten.
- Tvätta och torka. Särskilt underredet om bilen redan har kört på saltade vägar. Fågelspillning och kåda som får sitta i ett halvår äter sig in i lacken.
- Kör en sista tur till macken. Fyll på färskt bränsle och låt motorn bli ordentligt varm, så att fukt i oljan kokar bort och eventuell tillsats blandas i hela systemet.
- Kontrollera kylarvätskan. Fryspunkten ska klara de kallaste nätterna även om fordonet står inomhus, eftersom ett ouppvärmt förråd kan bli lika kallt som gården.
- Pumpa däcken. Något över normalt tryck, och skriv upp på en lapp att det ska sänkas igen i vår.
- Ställ av fordonet. Det görs hos Transportstyrelsen och går oftast att ordna digitalt på några minuter.
- Ta hand om batteriet. Underhållsladdare om det finns ett uttag, annars ur med det och in på en frostfri plats.
- Lossa handbromsen. Lägg kilar under hjulen innan du släpper den.
- Täpp till mot möss. Stålull eller en tygpåse i avgasröret och luftintaget, och en lapp på ratten eller styret som påminner om att den ska ut igen.
Avställningen är värd en egen mening. Ett avställt fordon betalar ingen fordonsskatt för perioden och behöver ingen trafikförsäkring, men det får inte heller användas. Enligt Transportstyrelsen räknas även parkering på allmän väg som användning, vilket gör att gatan utanför huset inte är något alternativ. Många behåller ändå ett skydd mot brand och stöld, och flera försäkringsbolag har en särskild form för avställda fordon.
Hemma, i föreningens garage eller hos någon annan
Där avställningsregeln slår till hårdast är i innerstaden och närförorterna. Den som bor i en bostadsrätt på Södermalm eller i Årsta har sällan ett eget garage. Föreningens garageplats är ett alternativ, men där finns ofta inget eluttag vid platsen och ibland regler om hur länge ett fordon får stå oanvänt.
Släktens lada utanför stan är den klassiska lösningen. Den är gratis och rymlig, men också fuktig, full av möss och långt bort när man vill kontrollera batteriet i januari. Hyrda förrådsplatser varierar mycket: vissa är frostfria och torra, andra är kalla betonghallar där kondensen rinner längs väggarna i mars.
Den tredje vägen är att lämna fordonet till någon som gör det här som en del av sin verksamhet. Flera verkstäder i söderort tar emot bilar och motorcyklar över vintern och beskriver hur det går till. Söderortsbilvårds sida om bil- och mc-förvaring är ett sådant exempel, och den kan fungera som en jämförelsepunkt när man ställer frågor till vilken förvaring som helst.
Frågorna är ungefär desamma oavsett vem man frågar. Är lokalen uppvärmd eller bara frostfri? Laddas batteriet under vintern, eller förväntas ägaren ta hem det? Vem har tillgång till lokalen, och vad gäller om något skadas medan fordonet står där? Går det att hämta ut bilen en solig dag i februari, eller står den inbyggd bakom en rad andra fordon till april?
Samma svar kan vara bra för ett fordon och dåligt för ett annat. En förvaring där fordonet inte går att komma åt kan vara helt rätt för en motorcykel som ändå ska stå till säsongsstarten, och helt fel för en sommarbil som ägaren gärna tar ut en torr vinterhelg.
Den som väljer det senare har två saker till att hålla reda på. Stålullen i avgasröret sitter kvar oavsett om bilen hämtas i februari eller i april, och det är därför lappen på ratten finns. Och en avställd bil måste ställas på igen innan den rullar ut på gatan, även om det bara gäller en enda eftermiddag med torra vägar.